Spår
Svea bär stolt hem sin trofé!
Spårlöst försvunnen...
Jag ska börja tvinga mig själv att köra minst 1 spår i veckan, även fast jag hatar krav verkar det ju som om jag behöver ett nu.
Platsliggning med dold förare och störning...
Som tur är har jag Carolin som har fått hjälpa mig och ställt upp med bl.a. Vips som störning.
Ska nog ut och passa på att träna det lite nu (har ju ingen hund som störning men bara med dold förare blir det tillräckligt svårt för Svea, då hon lätt blir orolig om hon inte ser mig) innan det blir för mörkt.
Hundkursen
Vi gick inte igenom så mycket nytt igår, eftersom det var första gången, utan det blev presentationer och hon kollade på vilken nivå vi låg idag.
Ni som känner mig vet att jag inte är lättimponerad när det gäller hundinstruktörer/hundmänniskor och jag brukar alltid ifrågasätta dem, men Ida (som instruktören hette) verkar väldigt bra. Hon hade många lösningar på olika problem och var väldigt bra på att se vad som var bra och vad man var tvungen att jobba mer på. Dessutom var hon trevlig och öppen, så jag är helnöjd än så länge.
Hundkurs, tävlingslydnad
God natt gott folk!:)
Tollare
Såg precis en kommentar till ett inlägg med en tjej som frågade vad jag tyckte om tollare som agilityhund och det fanns ingen mailadress eller blogg att svara till så jag svarar i ett nytt inlägg:D
Vill bara börja med att säga att jag tycker det är kul att du funderar lite extra innan du skaffar en tollare (många går ju bara på utseendet och tänker att de är som en liten golden i temperamentet).
Tollaren är ju en skarp och extremt arbetsvillig (de brukar ju kallas retrievrarnas border collie) hund som många underskattar p.g.a. att den är så söt.
Om man tittar på hur det brukar gå för tollare i agility så är det lätt att säga att tollaren är en jättebra agilityhund, men jag tycker faktiskt inte det.
Nu kommer folk hata mig men...Dels tycker jag inte att agility är den bästa hundsport att ägna sig åt. För det första går det ut på att stressa hunden att utföra banan på så kort tid som möjligt och vad ger det hunden? För det andra tycker jag att det är för lätt-det ger inte hunden särskilt mycket hjärngympa (det enda som är det minsta svårt är dirigeringen och kontaktfälten). För det tredje tycker jag att det är tråkigt att belöningen är själva banan, inte samarbetet. T.ex. i lydnaden så gör man momenten tillsammans med sin hund och belöningen kommer från en själv (samarbete och dragning mot föraren) medan man i agilityn är den som hämmar hunden från det roliga och belöningen ju är själva banan.
Men tillbaka till tollare...Alltså, ifall man vill komma långt och vinna många agilitytävlingar är tollaren säkert bra, men eftersom det är en så otroligt lättstressad ras känns det som den sämsta ras man kan välja för agility. Då hade jag tusen gången hellre valt en lite sävligare ras (se bara upp med höfterna ifall du väljer en klumpig hund) som kanske kan få ut något av agilityn. Vissa hundar lunkar igenom livet och sover alltför mycket och då kan jag tänka mig att lite stress bara är nyttigt och att agilityn ger hunden levnadsglädje.
Men jag vill verkligen poängtera att jag tycker att agility absolut är bättre än ingen aktivering alls, det viktiga är ju ändå att man gör någonting med sin hund. Men det finns så många andra sporter som passar en tollare bättre. Lydnad är helt perfekt för en intelligent, kvick, föremålsintresserad hund. Även jakt, uppletande och spår är viktigt eftersom retrievern ju är en jakthund. Rallylydnad och freestyle är också jättekul för dem. Sök brukar också uppskattas, men vissa tollare är likgiltiga inför andra människor (ett arv från deras jobb som tjuvskyttehundar då de skulle undvika människor i jakten och därför avlades på en viss reservation).
Nu har jag skrivit massor av saker som du inte frågade om (jag svamlar lätt) men min poäng med det här inlägget var att om man vill träna agility för sin egen skull och för att komma långt och vinna är tollaren ett bra val, men om man vill träna agility för hundens skull är det bättre med en mindre lättstressad ras så att den balanseras.
Stort lycka till i valet av ras! Du får gärna skriva igen och berätta vad det blev till slut eftersom jag är en väldigt nyfiken människa (precis som tollaren;P).
Aj mitt knä, varning för blodig bild!!!
Det svider. "Vill ha sympati".
För övrigt stör jag mig just nu (som alltid, men extra mycket just nu p.g.a. en reklam) på folk som skaffar arbetande hundar som enbart familjehundar. Så orättvist mot hunden. Vem är det som avlivas sen när den är ett år och ni helt plötsligt blir "allergiska"? Inte är det ni, fast det kanske borde vara det! Ok nu överdriver jag men jag blir irriterad/ledsen när jag ser allt fler och fler som skaffar sig Nova Scotia duck tolling retriever i tron att de är "som en liten golden". Där kommer ni få er en överraskning (även om golden självklart också är en jakthund och behöver mycket aktivering).
Fortsättning på lyktstolp-markeringen
Kul var det iallafall men inte speciellt svårt eftersom hon redan kunde vanliga lyktstolpar.
Cesar Millan
Otaliga är de timmar jag och Carolin har lagt ner på att diskutera Cesar och hans träningsmetoder på dagiset och nyligen skrev jag ner allt negativt vi kunde komma på.
Jag kände bara att jag ville publicera ett inlägg där jag förklarar varför jag ogillar hans träningssätt så otroligt mycket och även om Carolin inte godkänt detta inlägg tror jag att hon delar mina åsikter (annars får du skälla ut mig Carolin;)).
Ni får ursäkta ev. grammatiska fel och om jag upprepar mig själv, men jag hoppas att ni inte koncentrerar er på sånt eftersom det ju är åsikterna och argumenten i sig som är det viktiga. Det har tagit lång tid att skriva detta (därför jag varit dålig på att uppdatera bloggen på sistonde) men nu är alltså stunden inne.
Ok här kommer listan, sätt er ner med en kopp kaffe och njut;P:
Vill man ha en kuvad hund som lyder för att den måste, inte för att den vill?
Man får inte glömma varför man skaffade en hund från början. Förhoppningsvis för att man ville ha kul, en vän att träna med och som lyder med glädje och inte för att man ville ha en understimulerad hund som lyder bara för att den är rädd för vad som kommer hända annars.
Han belönar aldrig hunden när den väl gör rätt. Enligt inlärningsmodeller innebär detta att hunden till slut blir passiv och ger upp när den inte får positiv förstärkning-varför ens försöka?.
Han använder sig av "quick fix"-metoden som ger en korttidseffekt. Straffmetoder chockar och funkar för stunden men problemen kommer tillbaka.
Han ger aldrig hunden ett alternativt beteende innan. Han straffar hunden som inlärningmetod, innan han ens visat/ låtit hunden lista ut det rätta beteendet, vilket i min värld är bisarrt. Hur ska hunden kunna veta vad den ska göra ifall han inte ens gett ett alternativ?
Han jobbar med smärta och skrämsel i form av t.ex. puttar och sparkar vid hundmöten, stackel, stryp- och elhalsband. Elhalsband är olagliga i Sverige av en anledning.
Många ser honom som en stor förebild inom hundvärlden och ifrågasätter inte det han gör eftersom han skildras som Gud i sitt program, vilket ger honom en farligt stor makt. Med denna makt följer ett ansvar- många som tittar på hans program vill efterlikna honom och försätter sig själva och sina hundar i farliga situationer som de inte kan hantera. Visserligen har de en varningstext i början av programmet men jag tycker ändå att han uppmuntrar folk att använda en "träningsmetod" där de ska utmana och det klarar de ofta inte av.
En försiktig hund (som kanske t.ex. gör utfall p.g.a. osäkerhet) kan tappa all tillit till sin ägare, medan t.ex. en mer självsäker hund skulle må bättre av en ägare som visade att samarbete är roligt-man behöver inte klara sig själv.
Den allra viktigaste punkten enligt min åsikt:
Det bakomliggande problemet försvinner inte! Hunden beter sig på ett sätt av en anledning- fundera på orsaken till problemet och individanpassa lösning så att problemet inte istället tar sig uttryck i andra situationer. Detta är nog speciellt fallet i USA där han är aktiv, eftersom många problembeteenden uppstår där p.g.a. understimulering (alternativt felriktad överstimulering).
Stora hundexperter som t.ex. Anders Hallgren tar avstånd från Cesars metoder. Han arbetar t.o.m. aktivt i Sverige för att förbjuda Cesars specialhalsband. Även Bitte Cederlund och många andra stora hundmänniskor tar avstånd.
Så alla ni som säger: men lilla blonda flicka, vad vet du? Jag har gått på bhk i 50 år och tränat 7 schäfrar blablabla-tro inte mig då, men Anders Hallgren vet garanterat bättre än er! Ha! (Den kändes skön).
Han är inte det minsta kreativ i sin "hundträning", ingen som helst individanpassning. Hans "pscch" ska fungera oavsett problem. Kan alla problem i det långa loppet lösas med en metod? (Ska t.ex. rädsla pch stress hanteras på samma sätt?)
Han tar inte heller särskilt mycket hänsyn till vad hunden är avlad för och dess ursprungliga arbetsuppgifter- motiveringen när man tränar en vallhund tycker jag ofta skiljer sig väldigt mycket från när man tränar en självständig jakthund t.ex..
Han använder etologi som argument till varför han använder vissa metoder, vilket är väldigt "inne" just nu och folk köper det utan att ifrågasätta. Självklart ska man ha i hundens ursprung i åtanke så att man inte förmänskligar hunden och så att man får bättre förståenlse för hundens behov, men hans syn på dominans tyder på att han observerat vargar i djurpark. Dessa djur lever under hög stress och visar därför en högre grad av aggression medan studier av vargen i det fria visar att de dominanta inte alls är hotfulla, snarare tvärtom. De visar endast aggression i konkurrenssituationer (mat och under löp).
Dominans är trygghet och tydlighet och även om Cesars motto är "Be dominant, not aggressiv" har han missförstått vad dominans är, något som tydligt märks av hans vilja att trycka ner hunden/ putta/sparka den osv. Dominanta hundar är de som är lunga och har en naturlig trygghet- de behöver inte visa agg eftersom ingen ifrågasätter deras status. Snarare är det ofta de yngre, mer osäkra djuren som utmanar och vill hävda sig.
Men även om man nu bara vill jobba med straff finns det mer effektiva metoder för att uppnå sitt mål. Som exempel kan jag ta när han skulle lära en hund att inte hoppa och bestämt puttade ner den gång på gång (han belönade inte hunden när den satt still). Om man ska tänka logiskt är det ett bättre straff att dra hunden uppåt (ändra hundens strävan nedåt istället). Självklart skulle jag hellre berömma hunden när den gör rätt, men min poäng är att han inte ens är särskilt bra inom det enda område (straff) som han specialiserat sig inom.
Hans lösning för överskottsenergi är alltid motion, aldrig psykisk träning. På lång sikt ger för mycket fysisk aktivering stress och det gör inte hunden psykiskt lugn. Hunden blir lika (om inte mer) stressad som innan. Då är det bättre att köra ett kort lydnads-/spårpass innan man tar itu med problemet. Med motion byggs bara uthålligheten upp mer och mer.
Psykisk stimulering i allmänhet är otroligt viktigt men det tar han aldrig/väldigt sällan upp. Detta ä extra synd med tanke på att han ofta möter arbetande raser som är avlade för hårt psykiskt arbete i programmet.
Hans metoder fungerar bara om man är i närheten. Jag har väldigt svårt att se honom ha kontroll över en hund på håll. Så fort hunden inser att den är fri kommer den sticka, eftersom han är obehaglig och det inte lönar sig att komma.
Det är ett väldigt begränsat antal problem han kan arbeta med-inkallning t.ex. hade varit väldigt intressant att se honom jobba med..
Exempel från programmet:
Han rycker i kopplet vid hundmöten när han ska träna en hund som gör utfall mot andra hundar. Det retar halsmusklerna som redan är spända i den situationen och kan utlösa/ förstärka utfall.
Dessutom kommer många hundar associera smärtan från koppelrycket med den mötande hunden så att den till nästa gång tycker det är ännu mer obehagligt.
I ett annat avsnitt möter han en hund som vaktar sin ena matte från sin andra matte. Hunden är misstänksam och har inget förtroende för henne och Cesar vill då att hon ska straffa hunden när den tänker göra utfall. Hunden är redan misstänksam och har inget förtroende för henne- den träningen förvärrar bara problemet. Varför inte istället försöka bygga upp en relation emellan dem? Om hon hade tränat, spårat och motionerat hunden hade ju förtroendet höjts så de hade inte behövt ha det problemet.
Vad händer när Cesar har åkt hem? De metoder han använder kräver en total orädsla och beslutsamhet, något som de flesta medverkande i hans program saknar. Hunden kommer ju absolut märka skillnad på Cesars beslutsamhet och mattes/husses inkonsekvens.
Något positivt om Cesar (så att det inte blir en totalsågning):
Han har en naturlig dominans (hans hållning os.v. och han visar ingen rädsla), något han säkert märkt i början av sin karriär och velat bygga vidare på. Det har han gjort med felaktiga uppgifter (hans bild av dominans) och därefter har han utvecklat metoder som inte i sig är dominanta, men eftersom han själv är det lyser det igenom och många hundar ifrågasätter inte det.
Han låter också många av hundarna i programmet träffa andra hundar i hundgård och det tror jag i många fall är väldigt bra för problembeteenden. Om inte annat lär sig hunden kroppsspråk och kan troligen läsa av andra hundar bättre även vid t.ex. hundmöten så den inte måste göra utfall os.v.
Ok detta var alltså mina åsikter, känn er fria att ha era egna, sålänge ni inte tycker han är bra bara för att han är känd och ni inte kan ifrågasätta!
Sök i helgen!
Carolin är bra på tajming med kameran!
Det var premiär för Vips så det var intressant att se hur det gick (tyvärr såg jag inte så mkt från min figgegömma, men av det lilla jag såg verkade han väldigt intensivi sitt sökande) Han är väldigt bra på att hålla uppe koncentrationen sin ringa ålder till trots (han är bara 1 år).
Pratade med Carolin om det förut och kom fram till att sök måste vara den perfekta aktiveringen för många hundar. Det stärker självförtroendet eftersom hunden arbetar självständigt och med nosen.
Dessutom är det en bra aktivering om man har en hund som är lite osäker på människor- då börjar de se att de inte är farliga. Eller om man har en hund som är totalt ointresserad av människor så kan den hunden börja se människor som en resurs. Se bara isånnafall till att INTE lägga fokus på figuranten i sig, utan där är sökrullen (alltså inte skallmarkeringen) perfekt som markering och massor av belöning (godis och kamp t.ex. om det motiverar. Personligen tycker jag inte att bollkastning är bästa belöningen här eftersom poängen är att hunden ska känna samhörigheten när man hittat personen).
Visst är en kriterie för en bra sökhund att den gillar människor, men man kan ju gå den andra vägen och utnyttja föremålsintresset för att få upp personintresset. Synd att inte fler betonar det när man lär ut sök. När jag provade på sök med Svea för första gången för ett tag sen tyckte hon inte att det var kul, eftersom hon tyckte att figuranten var jobbig/onödig, men så fort jag la mer fokus på föremålet och figgen blev passiv fungerade det MYCKET bättre. Ett litet tips som ni kan prova bara!:)
Min ängel i sitt (för stora, jag måste sy om det) sökhalsband.
Svea kopplade snabbt att sökrullen satt i halsbandet och redan på 3:e söket med Carolin tog hon den. På 4:e söket med Jenny tog hon den och sprang till mig! Det var sjukt kul! Min kloka hund! Hehe, Yasmine är ganska dålig på kroppsspråk-man ska INTE böja sig över en hund ju (hot i hundvärlden);P. Tror dock inte att Svea bryr sig så mkt när det är matte!
Svea och Vips (jaa han är söt och har stora öron;P). Kan ni gissa var jag står:D
Vacker skogsbild på skogsälvan Svea. Tycker den här bilden ser magisk ut!
Rutan, hoppet och inkallning med ställande
Vi provade på att träna in rutan genom inklickning. Får se hur det går. Kan ju vara så att det inte är rätt metod där. Jag vet ju att det finns lättare sätt att träna in rutan (t.ex. med target/visa) men å andra sidan får jag inte glömma varför jag tränar tävlingslydnad- inte för att få resultat utan för att aktivera Svea och då gör det inte så mycket om jag lär in något fel, vi får ju ut lika mycket/mer av det ändå med shaping:D.
Haha, jag kunde inte låta bli!
Provade en övning som tränar 2 saker som jag vill lära in, men jag kan inte formulera den på bloggen, hmm svårt att skriva ju. Iallafall gick den ut på att får Svea att inte lägga sig i sättandet(jag vet, det kommer inte förrens i klass 3 men ändå;P) och att lära in stoppet i inkallningen. Om någon känner att den bara MÅSTE veta hur övningen gick till kan ni fråga mig i person:D.
Domarprotokoll
Platsliggande:8 dk ligg (jag börjar ana ett tema, något som vi måste träna på?) koef.3
Tandvisning:10 koef.1
Linförighet:9 (weei) dr.v. dålig språng(återigen-tema?;P) koef.4
Läggande.8,5 dk steg ner(har förbättrat mig sen sist, huvudet hänger inte längre med:D) koef.2
Inkallande:10 koef.3
Ställande:10 koef.3
Apportering:8 (snus) koef.1
Hopp över hinder:9,5 avslut koef.2
Helhetsintryck:10 koef.1
-"Vilken bomb, ett riktigt energiknippe" fick vi höra:D:D och det stämmer så väl. Min galna gris sprudlar av energi:D
Dk
Finslipar lkl1-momenten (hehe jag vågade mig på en förkortning Carolin) just nu. Har precis gjort lite framsteg i läggandet under gång- har försökt träna bort mitt dubbelkommando (nick med huvudet) och det funkar. Men det är en balansgång för oss- vet inte hur mycket jag kan träna bort det så att hon ändå förstår. Får hellre en 8:a för dk än en 0:a för att hon inte lägger sig alls. Men jag tror mycket handlar om att jag inte vågar ta bort det. Det skulle säkert funka lika bra utan mina rörelser. Men jag gillar dubbelkommandon, varför inte välkomna samarbete mer?
Till stor del därför jag gillar rallylydnad:D
Sittmarkering av brunnslock/tassmarkering av lyktstolpe
Det går framåt på hunddagiset:D
Carolin(hehe från ekonomiavdelningen) räknade ut att vi snart kommer tjäna så att vi klarar oss (med extrajobb för min del då såklart). Vilken härlig känsla! Svea är också glad för då blir det fler grisöron till henne;P.
Har lärt in ett nytt trick på Svea- tassmarkering av lyktstolpar. Har redan lärt in att hon ska sätta sig på brunnslock, ett trick som fanns med i någon hundtidning och tänkte att vi kör vår egna lilla variation med lyktstolpar också.
Lyktstolpe/brunnslock spelar ingen roll. Jag tycker jag får ut 4 saker av de tricken.
1. Aktiveringen vid inlärningen (shaping)
2. Mer kontakt på promenaderna; dels kollar Svea mig för att få kommandot i närheten av brunnslock och dels tycker hon att jag är roligare i allmänhet på promenaden när vi fyller den med liknande övningar.
3. Svea kan ibland gå och leta självmant. När hon väl hittar ett brunnslock ser man verkligen hur stolt hon blir (självförtroendebyggande-inte för att Svea behöver mer av det men ändå).
4. Vid störningar är det en bra distraktion ifall hunden inte låst sig.
Tassmarkering av lyktstolpe nästan inlärt. Måste bara träna in det på fler lyktstolpar (hittills har jag provat det på c.a. 5)
Hunden drar i koppel
Ok, problemet- att hunden drar i kopplet.
När Svea var valp tränade jag koppelgående genom att varje gång hon drog så stannade jag. I ungefär ett år var jag riktigt konsekvent med denna metod tills jag tillslut tröttnade eftersom den inte gav resultat. Visst stannade Svea och tittade på mig, men så fort jag fortsatte gå kastade hon sig (med nyfunnen fart efter att ha hetsats genom att sitta still) ut i kopplets fulla längd. När jag lessnade började jag istället smårycka i kopplet för att jag inte orkade/ vända med henne så fort hon drog. Att vända fungerade inte heller, dels eftersom jag ju inte konsekvent körde den metoden, men även av samma anledning som stanna-metoden: hon vände, men bara för att så snabbt som möjligt få sin belöning-att fortsätta framåt.
Det var här jag formade min idé (skryt skryt). Inom tävlingslydnadsträning använder man sig ibland av dragning bakåt (t.ex. vid ställandet med hjälp av en boll bakåt om hunden vill gå emot dig eller med hjälp av "ryggsäcken"(belöning i form av väska med godis bakom hunden vid t.ex. platsliggning) så jag gjorde om den tanken och applicerade den på koppelgåendet.
Min metod kallar jag "bakåtsträvande koppelgående". Så fort hunden tar kontakt med dig och inte har sträckt koppel kastar du godis bakåt. Hunden skapar då minnesbilden att belöningen är bakåt och den dras alltså mer i den riktningen. Denna metod kräver ju att hunden tar kontakt med dig eller inte drar i kopplet iallafall någon gång och jag vet att vissa hundar inte gör det. Beteendet är så otroligt befäst på dem att de inte kan slappna av tillräckligt länge för att titta på dig /slappna av ens en sekund. Med den hunden hade jag först kört kontaktövningar inomhus utan störning. När hunden klarar det hade jag successivt ökat svårighetsgraden på störningen tills hunden iallafall tittar på dig spontant ibland. Träna sedan ögonkontakt precis innan du går ut med hunden i kopplet, så har hunden det färskt i minnet och kommer pröva det igen.
Jag tycker inte att man ska säga hundens namn för att få kontakt eftersom det då lär hunden att den bara behöver titta på dig/ gå fint när du säger det, när man egentligen vill att den ska gå fint hela tiden.
Som sagt har jag aldrig läst om denna idé förut och de människor jag frågat om det känner inte heller igen det så det borde vara min idé. Tycker det är konstigt att ingen har formulerat den förut, för det fungerar verkligen. Sveas koppelgående har förbättrats drastiskt och nu skulle jag faktiskt säga att hon går väldigt bra.
Träningsdagbok
Jag är en extremt oorganiserad människa. Alltid när jag ska någonstans glömmer jag mat, ryggsäck, papper, penna, vattenskål...ja allt! Samma i träningen så gillar jag att bara gå ut med Svea och godis/leksak och något föremål och sedan köra lite allt möjligt utan någon egentlig plan. Det brukar bli bra- Svea aktiveras och jag kör mycket nya övningar eftersom jag vet att det hon kan kan hon och det krävs ingen ansträngning från hennes sida att göra det (utom vissa nosarbeten såklart) och jag brukar kolla vad jag tycker fattas som vi behöver träna på. Men däremot har jag svårt att se samband. Jag arbetar inte mot ett mål, utan arbetar för aktiveringens skull. Visserligen är det kul, men vi skulle bli mer effektiva om jag organiserade bättre, speciellt inom dirigeringen känner jag detta. Måste lägga ner mer tid på vissa delar och då är det bra att ha en översikt.
Tanken är att jag ska skriva veckomål i den och sedan fylla i varje dag/ efter varje träningspass vad vi gjort, dagsform och hur lång tid vi lagt ner. Sedan tänkte jag sammanfatta veckan som gått och fundera lite över varför det gått som det gått.
Vi hade en träningsdagbok även på skolan, men jag tyckte inte om den då eftersom jag kände det som om det var någon annan som kollade upp mig och bedömde det jag tränade, medan jag egentligen bara ville träna ensam med Svea efter skolan och lite det jag själv ville. Nu i efterhand vet jag ju såklart att meningen inte var att jag skulle bli bedömd, utan att jag skulle utvecklas, men jag kunde som sagt inte slappna av med den tanken.
Jättekul skrivbok från Åhléns, kostade c.a. 65 kr och hade en framsida där man kunde stoppa in ett eget kort. Smart!:)
Ett litet smakprov ur mina översiktliga mål. Vill inte visa min(a) veckoplanering(ar) och genomförande eftersom jag då får samma känsla som i skolan; att jag skriver för någon annan och därför inte kan skriva mina misstag.
Tillbaka på jobbet!
Idag började en praktikant som heter Birgitta. Jättetrevlig var hon och hon stannade kvar länge efter att hon slutat eftersom vi hade så trevligt. Hon har en schäferhane som heter Rex och en papillonblandning hemma och hon hade lite problem med schäfern så efter att jag slutat träffades vi och tränade lite. Hans problem är att han är rädd för människor och skäller på dem.
Det var väldigt intressant att träffa honom av två olika anledningar. Jag hade planerat ett möte á la Anders Hallgren där man i första steget sitter bortriktad från hunden och låter dem ta kontakt med en, men det behövdes inte. Jag ignorerade honom och pratade med Birgitta istället så han skulle märka att hon hade kontroll över situationen. Efter ett tag satte jag mig ner och gav honom godis och klappade honom lite. Det märktes så tydligt att han bara är en signalkänslig hund, eftersom han inte reagerade på mig när jag var vänlig på hundspråket, medan de han reagerat på tidigare ofta varit väldigt påträngande eller högljudda.
Man kan säkert få honom mindre signalkänslig genom att bygga upp hans självförtroende! Om han är trygg i sig själv kan han bättre hantera de situationerna. Därför vore han verkligen en perfekt hund att spåra med.
Jag kände att jag fick en aha-upplevelse med honom bara genom att vi letade godis tillsammans. Han tröttnade väldigt snabbt på mig i början när jag var passiv, men jag började nosa och gräva och springa bort från honom (sådant beteende som de flesta människor säkert hade skrattat åt ifall de hade sett det) och då blev han jätteintresserad. De har inte kört nosövningar förut och han blev så stolt när han klarade dem och fick beröm. Hoppas de fortsätter så han får känna sig duktig, det förtjänar han!
Svea och jag fortsatte på våra dirigeringsövningar idag. Ut- stopp - höger men jag kände att hon har börjat dra sig in mot mig efter stoppet, vilket säkert beror på att hon fått godis framifrån så dragningen kommer därifrån så vi gick tillbaka ett steg. Istället körde vi enkla stoppövningar med belöning utåt. Problemet blir ju bara om det börjar dra för mycket utåt då, men det är ju en balansgång! Kul utmaning att sätta ihop dirigeringarna iallafall (ut, höger, vänster kan hon ju var för sig, men vi har inte kommit så mkt längre)
Spår
Läs även andra bloggares åsikter om hundträning, spår, dirigering
Tävlade i lydnadsklass 1 igår igen!
Resultatet:
Platsliggande 8 Rullar runt
Tandvisning 10
Linförighet 9
Läggande 9 Steg
Inkallande 9,5 Liten lov
Ställande 9
Apportering 7 Reser sig
Hopp över hinder 9,5 Slarvigt slut
Helhetsintryck 9
Summa 178,5
Att Svean rullade sig i gräset på platsliggandet är så typiskt henne, min busiga lilla gris, men hon brukar inte göra det under ett annat kommando så det blev jag lite förvånad över. Och apporten blev hon helt galen när hon såg. Haha, hon förföljde tävlingsledaren och när han försökte gömma apporten från henne blev det bara värre. Men jag tycker att det är kul att hon kan behålla sin busighet och ändå vara lydig.
Linförigheten är jag sjukt stolt över eftersom det är det som vi har haft mest problem med på tidigare tävlingar. Märks att jag tränat massor på det. Precision(godis) i kombination med motivation(boll).
Vi fick ett silverfat som pris. Jättefint var det!
Tävlande i högre klass
Svea och hennes kusin! Jättekul att träffa henne. Ser ni vem som är vem?
Sveas kusin! Mycket mer muskulös och kompakt än Svea.
