Hunden drar i koppel
Hehe nu kommer Carolin tycka att jag är jättetjatig och skrytig men jag MÅSTE lägga ut mina träningstips på min blogg. Ifall någon om några år kommer ut med en bok där de skrivit ner denna metod och sätter ett namn på det så har jag bevis på att jag var först. Patent!
Ok, problemet- att hunden drar i kopplet.
När Svea var valp tränade jag koppelgående genom att varje gång hon drog så stannade jag. I ungefär ett år var jag riktigt konsekvent med denna metod tills jag tillslut tröttnade eftersom den inte gav resultat. Visst stannade Svea och tittade på mig, men så fort jag fortsatte gå kastade hon sig (med nyfunnen fart efter att ha hetsats genom att sitta still) ut i kopplets fulla längd. När jag lessnade började jag istället smårycka i kopplet för att jag inte orkade/ vända med henne så fort hon drog. Att vända fungerade inte heller, dels eftersom jag ju inte konsekvent körde den metoden, men även av samma anledning som stanna-metoden: hon vände, men bara för att så snabbt som möjligt få sin belöning-att fortsätta framåt.
Det var här jag formade min idé (skryt skryt). Inom tävlingslydnadsträning använder man sig ibland av dragning bakåt (t.ex. vid ställandet med hjälp av en boll bakåt om hunden vill gå emot dig eller med hjälp av "ryggsäcken"(belöning i form av väska med godis bakom hunden vid t.ex. platsliggning) så jag gjorde om den tanken och applicerade den på koppelgåendet.
Min metod kallar jag "bakåtsträvande koppelgående". Så fort hunden tar kontakt med dig och inte har sträckt koppel kastar du godis bakåt. Hunden skapar då minnesbilden att belöningen är bakåt och den dras alltså mer i den riktningen. Denna metod kräver ju att hunden tar kontakt med dig eller inte drar i kopplet iallafall någon gång och jag vet att vissa hundar inte gör det. Beteendet är så otroligt befäst på dem att de inte kan slappna av tillräckligt länge för att titta på dig /slappna av ens en sekund. Med den hunden hade jag först kört kontaktövningar inomhus utan störning. När hunden klarar det hade jag successivt ökat svårighetsgraden på störningen tills hunden iallafall tittar på dig spontant ibland. Träna sedan ögonkontakt precis innan du går ut med hunden i kopplet, så har hunden det färskt i minnet och kommer pröva det igen.
Jag tycker inte att man ska säga hundens namn för att få kontakt eftersom det då lär hunden att den bara behöver titta på dig/ gå fint när du säger det, när man egentligen vill att den ska gå fint hela tiden.
Som sagt har jag aldrig läst om denna idé förut och de människor jag frågat om det känner inte heller igen det så det borde vara min idé. Tycker det är konstigt att ingen har formulerat den förut, för det fungerar verkligen. Sveas koppelgående har förbättrats drastiskt och nu skulle jag faktiskt säga att hon går väldigt bra.
Ok, problemet- att hunden drar i kopplet.
När Svea var valp tränade jag koppelgående genom att varje gång hon drog så stannade jag. I ungefär ett år var jag riktigt konsekvent med denna metod tills jag tillslut tröttnade eftersom den inte gav resultat. Visst stannade Svea och tittade på mig, men så fort jag fortsatte gå kastade hon sig (med nyfunnen fart efter att ha hetsats genom att sitta still) ut i kopplets fulla längd. När jag lessnade började jag istället smårycka i kopplet för att jag inte orkade/ vända med henne så fort hon drog. Att vända fungerade inte heller, dels eftersom jag ju inte konsekvent körde den metoden, men även av samma anledning som stanna-metoden: hon vände, men bara för att så snabbt som möjligt få sin belöning-att fortsätta framåt.
Det var här jag formade min idé (skryt skryt). Inom tävlingslydnadsträning använder man sig ibland av dragning bakåt (t.ex. vid ställandet med hjälp av en boll bakåt om hunden vill gå emot dig eller med hjälp av "ryggsäcken"(belöning i form av väska med godis bakom hunden vid t.ex. platsliggning) så jag gjorde om den tanken och applicerade den på koppelgåendet.
Min metod kallar jag "bakåtsträvande koppelgående". Så fort hunden tar kontakt med dig och inte har sträckt koppel kastar du godis bakåt. Hunden skapar då minnesbilden att belöningen är bakåt och den dras alltså mer i den riktningen. Denna metod kräver ju att hunden tar kontakt med dig eller inte drar i kopplet iallafall någon gång och jag vet att vissa hundar inte gör det. Beteendet är så otroligt befäst på dem att de inte kan slappna av tillräckligt länge för att titta på dig /slappna av ens en sekund. Med den hunden hade jag först kört kontaktövningar inomhus utan störning. När hunden klarar det hade jag successivt ökat svårighetsgraden på störningen tills hunden iallafall tittar på dig spontant ibland. Träna sedan ögonkontakt precis innan du går ut med hunden i kopplet, så har hunden det färskt i minnet och kommer pröva det igen.
Jag tycker inte att man ska säga hundens namn för att få kontakt eftersom det då lär hunden att den bara behöver titta på dig/ gå fint när du säger det, när man egentligen vill att den ska gå fint hela tiden.
Som sagt har jag aldrig läst om denna idé förut och de människor jag frågat om det känner inte heller igen det så det borde vara min idé. Tycker det är konstigt att ingen har formulerat den förut, för det fungerar verkligen. Sveas koppelgående har förbättrats drastiskt och nu skulle jag faktiskt säga att hon går väldigt bra.
Kommentarer
Postat av: Monica
Du är en klok människa! Nästa problem: Den ena hunden (Enya) får ibland raseriutbrott o försöker "ha ihjäl" den andra (Thami). Ibland kan hon vakna mitt i natten med o börja morra o om thami är nära så hoppar hon på henne. Detta började när Thami blev dräktig, de senaste veckorna har de umgåts ytterst lite, bara ibland inne o sen ute på promenad, ute är det inga problem.
Postat av: Alexandra
Hittade din blogg genom monica. Jag har haft det här problemet med min vovve (stella) och ska genast prova din egenhändiga metod. Den verkar vettig! Jag hör av mig om hur vida det funkar. =) kan komma med en utvärdering ;)
Sköt om dig!
Trackback
