Tillbaka på jobbet!
Igår satte vi igång igen på dagiset och det blev en lugn första dag med få hundar. En ny hund hade provdag igår; Stella heter hon och är en härlig, social, gul labbetik. Många andra är lite tveksamma i början och börjar sen slappna av mer efter ett tag. men hon hittade verkligen sin plats direkt! Tyvärr funkar inte min dator som den ska just nu så bilder får jag lägga in en annan dag men tro mig- hon är jättesöt.
Idag började en praktikant som heter Birgitta. Jättetrevlig var hon och hon stannade kvar länge efter att hon slutat eftersom vi hade så trevligt. Hon har en schäferhane som heter Rex och en papillonblandning hemma och hon hade lite problem med schäfern så efter att jag slutat träffades vi och tränade lite. Hans problem är att han är rädd för människor och skäller på dem.
Det var väldigt intressant att träffa honom av två olika anledningar. Jag hade planerat ett möte á la Anders Hallgren där man i första steget sitter bortriktad från hunden och låter dem ta kontakt med en, men det behövdes inte. Jag ignorerade honom och pratade med Birgitta istället så han skulle märka att hon hade kontroll över situationen. Efter ett tag satte jag mig ner och gav honom godis och klappade honom lite. Det märktes så tydligt att han bara är en signalkänslig hund, eftersom han inte reagerade på mig när jag var vänlig på hundspråket, medan de han reagerat på tidigare ofta varit väldigt påträngande eller högljudda.
Man kan säkert få honom mindre signalkänslig genom att bygga upp hans självförtroende! Om han är trygg i sig själv kan han bättre hantera de situationerna. Därför vore han verkligen en perfekt hund att spåra med.
Jag kände att jag fick en aha-upplevelse med honom bara genom att vi letade godis tillsammans. Han tröttnade väldigt snabbt på mig i början när jag var passiv, men jag började nosa och gräva och springa bort från honom (sådant beteende som de flesta människor säkert hade skrattat åt ifall de hade sett det) och då blev han jätteintresserad. De har inte kört nosövningar förut och han blev så stolt när han klarade dem och fick beröm. Hoppas de fortsätter så han får känna sig duktig, det förtjänar han!
Svea och jag fortsatte på våra dirigeringsövningar idag. Ut- stopp - höger men jag kände att hon har börjat dra sig in mot mig efter stoppet, vilket säkert beror på att hon fått godis framifrån så dragningen kommer därifrån så vi gick tillbaka ett steg. Istället körde vi enkla stoppövningar med belöning utåt. Problemet blir ju bara om det börjar dra för mycket utåt då, men det är ju en balansgång! Kul utmaning att sätta ihop dirigeringarna iallafall (ut, höger, vänster kan hon ju var för sig, men vi har inte kommit så mkt längre)
Idag började en praktikant som heter Birgitta. Jättetrevlig var hon och hon stannade kvar länge efter att hon slutat eftersom vi hade så trevligt. Hon har en schäferhane som heter Rex och en papillonblandning hemma och hon hade lite problem med schäfern så efter att jag slutat träffades vi och tränade lite. Hans problem är att han är rädd för människor och skäller på dem.
Det var väldigt intressant att träffa honom av två olika anledningar. Jag hade planerat ett möte á la Anders Hallgren där man i första steget sitter bortriktad från hunden och låter dem ta kontakt med en, men det behövdes inte. Jag ignorerade honom och pratade med Birgitta istället så han skulle märka att hon hade kontroll över situationen. Efter ett tag satte jag mig ner och gav honom godis och klappade honom lite. Det märktes så tydligt att han bara är en signalkänslig hund, eftersom han inte reagerade på mig när jag var vänlig på hundspråket, medan de han reagerat på tidigare ofta varit väldigt påträngande eller högljudda.
Man kan säkert få honom mindre signalkänslig genom att bygga upp hans självförtroende! Om han är trygg i sig själv kan han bättre hantera de situationerna. Därför vore han verkligen en perfekt hund att spåra med.
Jag kände att jag fick en aha-upplevelse med honom bara genom att vi letade godis tillsammans. Han tröttnade väldigt snabbt på mig i början när jag var passiv, men jag började nosa och gräva och springa bort från honom (sådant beteende som de flesta människor säkert hade skrattat åt ifall de hade sett det) och då blev han jätteintresserad. De har inte kört nosövningar förut och han blev så stolt när han klarade dem och fick beröm. Hoppas de fortsätter så han får känna sig duktig, det förtjänar han!
Svea och jag fortsatte på våra dirigeringsövningar idag. Ut- stopp - höger men jag kände att hon har börjat dra sig in mot mig efter stoppet, vilket säkert beror på att hon fått godis framifrån så dragningen kommer därifrån så vi gick tillbaka ett steg. Istället körde vi enkla stoppövningar med belöning utåt. Problemet blir ju bara om det börjar dra för mycket utåt då, men det är ju en balansgång! Kul utmaning att sätta ihop dirigeringarna iallafall (ut, höger, vänster kan hon ju var för sig, men vi har inte kommit så mkt längre)
Kommentarer
Trackback
