Svea och jag

Otaliga är de timmar jag och Carolin har lagt ner på att diskutera Cesar och hans träningsmetoder på dagiset och nyligen skrev jag ner allt negativt vi kunde komma på. 
Jag kände bara att jag ville publicera ett inlägg där jag förklarar varför jag ogillar hans träningssätt så otroligt mycket och även om Carolin inte godkänt detta inlägg tror jag att hon delar mina åsikter (annars får du skälla ut mig Carolin;)).
 
Ni får ursäkta ev. grammatiska fel och om jag upprepar mig själv, men jag hoppas att ni inte koncentrerar er på sånt eftersom det ju är åsikterna och argumenten i sig som är det viktiga. Det har tagit lång tid att skriva detta (därför jag varit dålig på att uppdatera bloggen på sistonde) men nu är alltså stunden inne.
Ok här kommer listan, sätt er ner med en kopp kaffe och njut;P:

Vill man ha en kuvad hund som lyder för att den måste, inte för att den vill?
Man får inte glömma varför man skaffade en hund från början. Förhoppningsvis för att man ville ha kul, en vän att träna med och som lyder med glädje och inte för att man ville ha en understimulerad hund som lyder bara för att den är rädd för vad som kommer hända annars.

Han belönar aldrig hunden när den väl gör rätt. Enligt inlärningsmodeller innebär detta att hunden till slut blir passiv och ger upp när den inte får positiv förstärkning-varför ens försöka?.

Han använder sig av "quick fix"-metoden som ger en korttidseffekt. Straffmetoder chockar och funkar för stunden men problemen kommer tillbaka.

Han ger aldrig hunden ett alternativt beteende innan. Han straffar hunden som inlärningmetod, innan han ens visat/ låtit hunden lista ut det rätta beteendet, vilket i min värld är bisarrt. Hur ska hunden kunna veta vad den ska göra ifall han inte ens gett ett alternativ?

Han jobbar med smärta och skrämsel i form av t.ex. puttar och sparkar vid hundmöten, stackel, stryp- och elhalsband. Elhalsband är olagliga i Sverige av en anledning.

Många ser honom som en stor förebild inom hundvärlden och ifrågasätter inte det han gör eftersom han skildras som Gud i sitt program, vilket ger honom en farligt stor makt. Med denna makt följer ett ansvar- många som tittar på hans program vill efterlikna honom och försätter sig själva och sina hundar i farliga situationer som de inte kan hantera. Visserligen har de en varningstext i början av programmet men jag tycker ändå att han uppmuntrar folk att använda en "träningsmetod" där de ska utmana och det klarar de ofta inte av.

En försiktig hund (som kanske t.ex. gör utfall p.g.a. osäkerhet) kan tappa all tillit till sin ägare, medan t.ex. en mer självsäker hund skulle må bättre av en ägare som visade att samarbete är roligt-man behöver inte klara sig själv.

Den allra viktigaste punkten enligt min åsikt:
Det bakomliggande problemet försvinner inte! Hunden beter sig på ett sätt av en anledning- fundera på orsaken till problemet och individanpassa lösning så att problemet inte istället tar sig uttryck i andra situationer. Detta är nog speciellt fallet i USA där han är aktiv, eftersom många problembeteenden uppstår där p.g.a. understimulering (alternativt felriktad överstimulering).

Stora hundexperter som t.ex. Anders Hallgren tar avstånd från Cesars metoder. Han arbetar t.o.m. aktivt i Sverige för att förbjuda Cesars specialhalsband. Även Bitte Cederlund och många andra stora hundmänniskor tar avstånd.
Så alla ni som säger: men lilla blonda flicka, vad vet du? Jag har gått på bhk i 50 år och tränat 7 schäfrar blablabla-tro inte mig då, men Anders Hallgren vet garanterat bättre än er! Ha! (Den kändes skön).

Han är inte det minsta kreativ i sin "hundträning", ingen som helst individanpassning. Hans "pscch" ska fungera oavsett problem. Kan alla problem i det långa loppet lösas med en metod? (Ska t.ex. rädsla pch stress hanteras på samma sätt?)
Han tar inte heller särskilt mycket hänsyn till vad hunden är avlad för och dess ursprungliga arbetsuppgifter- motiveringen när man tränar en vallhund tycker jag ofta skiljer sig väldigt mycket från när man tränar en självständig jakthund t.ex..

Han använder etologi som argument till varför han använder vissa metoder, vilket är väldigt "inne" just nu och folk köper det utan att ifrågasätta. Självklart ska man ha i hundens ursprung i åtanke så att man inte förmänskligar hunden och så att man får bättre förståenlse för hundens behov, men hans syn på dominans tyder på att han observerat vargar i djurpark. Dessa djur lever under hög stress och visar därför en högre grad av aggression medan studier av vargen i det fria visar att de dominanta inte alls är hotfulla, snarare tvärtom. De visar endast aggression i konkurrenssituationer (mat och under löp).

Dominans är trygghet och tydlighet och även om Cesars motto är "Be dominant, not aggressiv" har han missförstått vad dominans är, något som tydligt märks av hans vilja att trycka ner hunden/ putta/sparka den osv. Dominanta hundar är de som är lunga och har en naturlig trygghet- de behöver inte visa agg eftersom ingen ifrågasätter deras status. Snarare är det ofta de yngre, mer osäkra djuren som utmanar och vill hävda sig.

Men även om man nu bara vill jobba med straff finns det mer effektiva metoder för att uppnå sitt mål. Som exempel kan jag ta när han skulle lära en hund att inte hoppa och bestämt puttade ner den gång på gång (han belönade inte hunden när den satt still). Om man ska tänka logiskt är det ett bättre straff att dra hunden uppåt (ändra hundens strävan nedåt istället). Självklart skulle jag hellre berömma hunden när den gör rätt, men min poäng är att han inte ens är särskilt bra inom det enda område (straff) som han specialiserat sig inom.

Hans lösning för överskottsenergi är alltid motion, aldrig psykisk träning. På lång sikt ger för mycket fysisk aktivering stress och det gör inte hunden psykiskt lugn. Hunden blir lika (om inte mer) stressad som innan. Då är det bättre att köra ett kort lydnads-/spårpass innan man tar itu med problemet. Med motion byggs bara uthålligheten upp mer och mer.
Psykisk stimulering i allmänhet är otroligt viktigt men det tar han aldrig/väldigt sällan upp. Detta ä extra synd med tanke på att han ofta möter arbetande raser som är avlade för hårt psykiskt arbete i programmet.

Hans metoder fungerar bara om man är i närheten. Jag har väldigt svårt att se honom ha kontroll över en hund på håll. Så fort hunden inser att den är fri kommer den sticka, eftersom han är obehaglig och det inte lönar sig att komma.
Det är ett väldigt begränsat antal problem han kan arbeta med-inkallning t.ex. hade varit väldigt intressant att se honom jobba med..

Exempel från programmet:
Han rycker i kopplet vid hundmöten när han ska träna en hund som gör utfall mot andra hundar. Det retar halsmusklerna som redan är spända i den situationen och kan utlösa/ förstärka utfall.

Dessutom kommer många hundar associera smärtan från koppelrycket med den mötande hunden så att den till nästa gång tycker det är ännu mer obehagligt.


I ett annat avsnitt möter han en hund som vaktar sin ena matte från sin andra matte. Hunden är misstänksam och har inget förtroende för henne och Cesar vill då att hon ska straffa hunden  när den tänker göra utfall. Hunden är redan misstänksam och har inget förtroende för henne- den träningen förvärrar bara problemet. Varför inte istället försöka bygga upp en relation emellan dem? Om hon hade tränat, spårat och motionerat hunden hade ju förtroendet höjts så de hade inte behövt ha det problemet. 

Vad händer när Cesar har åkt hem? De metoder han använder kräver en total orädsla och beslutsamhet, något som de flesta medverkande i hans program saknar. Hunden kommer ju absolut märka skillnad på Cesars beslutsamhet och mattes/husses inkonsekvens.

Något positivt om Cesar (så att det inte blir en totalsågning):
Han har en naturlig dominans (hans hållning os.v. och han visar ingen rädsla), något han säkert märkt i början av sin karriär och velat bygga vidare på. Det har han gjort med felaktiga uppgifter (hans bild av dominans) och därefter har han utvecklat metoder som inte i sig är dominanta, men eftersom han själv är det lyser det igenom och många hundar ifrågasätter inte det.

Han låter också många av hundarna i programmet träffa andra hundar i hundgård och det tror jag i många fall är väldigt bra för problembeteenden. Om inte annat lär sig hunden kroppsspråk och kan troligen läsa av andra hundar bättre även vid t.ex. hundmöten så den inte måste göra utfall os.v.

Ok detta var alltså mina åsikter, känn er fria att ha era egna, sålänge ni inte tycker han är bra bara för att han är känd och ni inte kan ifrågasätta!