Svea och jag

Jag älskar att rita, men gör det tyvärr inte lika ofta som förr. Förr kunde jag sitta i timmar och försöka få ner mina fantasier på ett papper, men nu har jag ofta inte tid/prioriterar det inte (jag skriver ju blogg och den tiden hade jag ju kunnat lägga på att rita istället). Det jag tycker om med att rita är att vissa känslor/idéer går inte att beskriva i ord-de är för abstrakta. Då fungerar ritning perfekt, synd bara att man inte är bättre så att man kunde avbilda sina fantasibilder precis som man ser dem framför sig- det hade varit tufft. Fadt å andra sidan hade det ju inte varit en utmaning och jag älskar ju utmaningar.

Den här bilden har jag iallafall ritat för länge sen- när jag var ca 18 år och det är den enda bild jag VERKLIGEN är nöjd med. Den ger mig precis den känsla av uppgivenhet jag försökte förmedla.